lördag 28 juni 2014

"Hur det verkligen kommer sig att jag började sticka"


Bara för att det regnar och är en ganska tråkig lördag bestämde sig Elin för att göra ett eget sommarprat. Det blev kort, men viktigt.

Det finns en historia bakom Elins stickintresse. Den startar med ångest och sorg men landar i kärlek till stickningen. Världens bästa medicin, helt utan biverkningar.

54 kommentarer:

  1. Åh Elin, så himla många kramar till dig. Tack för din berättelse <3

    SvaraRadera
  2. Det är svårt att finna de riktiga orden för den smärta som finns i livet men du lyckades så bra.Och stickningen som betyder så mycket i både sorg och i glädje.

    SvaraRadera
  3. Stor kram och hoppas det känns lite lättare nu.

    SvaraRadera
  4. Elin du kan vara så himla stolt över dig. Tack att du berättade.

    SvaraRadera
  5. Elin, en stor kram för ditt fina sommarprat! Min pappa tog livet av sig för 30 år sedan och man säger att tiden läker alla sår, dels gör det det men det är ändå tungt. Jag, mina syskon och mamma har alltid pratat om det, dels för att inte glömma honom och dels för att det var vårt sätt att hantera sorgen. Stickningen har även för mig varit terapi. Kram, Maja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lycka till med ditt liv! önskar Solveig Larsson. Jag vet att stickning är som medicin. Under min bröstcancer började jag sticka . Det var år 1998. Jag sticka ännu. I stort sett varje dag.

      Radera
  6. Elin, tack för att du ville dela med dig. Din berättelse berörde mig djupt.

    SvaraRadera
  7. Åh Elin - tack för att Du berättade! Jag blev också djupt berörd. Många varma kramar till Dej från Lena

    SvaraRadera
  8. Helt otroligt starkt av dig att berätta!

    SvaraRadera
  9. Tack för att du ville dela med dig. Din berättelse berörde även mig djupt. Skickar med kramar och en förhoppning om att du får uppleva känslan du pratar om. Kramar

    SvaraRadera
  10. En stor bamsekram till dig! Du är otroligt stark och jag hoppas också att det kommer att kännas som en befrielse att ha berättat. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  11. Åhh elin. Sitter här tillsammans med din mamma och lyssnar. Tårarna rinner snabbt ner för mina kinder. Känner så väl igen det du säger om saknadesn o ångest över att saknar sitt syskon. Hoppas vi ses i hallarum i sommar. Många kramar från sofies lillasyster och elins moster åse ♥ ♥ ♡ ♥

    SvaraRadera
  12. Åh Elin, tack för att du delar med dig. Din berättelse berör mig på så många sätt, din styrka, ditt mod och beslutsamhet. Tårarna rinner och jag önskar bara att jag hade kunnat krama dig på riktigt. Jag känner igen mig i din berättelse, om det svåra att berätta som det är. Säga: ja du vet, min förälder har tagit livet av sig. Nu har förvisso min mamma inte lyckats, men antalet suicidförsök är så många att jag slutat räkna för länge sedan. Likaså antalet gånger hon vårdats på psyk, med eller utan LPT. Hamnade senast idag i en situation där jag borde ha berättat, sagt som det är och inte bara skuffat undan, blivit tyst och bytt samtalsämne. Jag tänker att det är nu det är dags att sluta hymla och börja prata! Sluta vara så förbannat stark och superwoman.
    Så återigen, tack för dina fantastiska ord och för att du fått mig att inse att det är dags att börja prata om det svåra, inte bara med psykologer och de allra närmaste!
    Tusen kramar! <3 <3 <3 <3
    // Hea

    SvaraRadera
  13. Det var så fint og meget rørende! Jeg håber du får den følelse, du håber på - at det nu bliver lidt lettere. Stærkt at de delte!

    SvaraRadera
  14. Så gripande.. Så sorgligt... Tårarna rann konstant och stickningen blev liggande i knät. Jag vet också att stickningen är en tröst och hjälp i sorg och bekymmer och en hjälp att koppla ifrån allt som tynger. Mycket modigt och starkt av dig att berätta och en stor kram till dig! // Monica

    SvaraRadera
  15. LallaGunilla29 juni 2014 14:36

    Varmaste kramen till dig Elin. Tack för din berättelse som berörde mig djupt. Långt tillbaka, i en annan tid, levde jag med någon som också kunnat bli en siffra i statistiken, nu blev det tack och lov inte så. Men jag känner igen skammen om att tala om eller ens beröra det svåra. Tack igen för ditt fina sommarprat.

    SvaraRadera
  16. Stor kram! Tack för att du delade med dig!

    SvaraRadera
  17. Tack för ett gripande sommarprat, önskar du hade haft ett "riktigt" skulle bli mycket bättre än många av de officiella. Vi måste våga prata om svåra saker. Många kramar till dig!

    SvaraRadera
  18. Oj, va starkt och fint! På jobbet sitter jag varje dag med människor som vacklar på gränsen mellan att vilja leva och vilja dö. Det är skarpt läge, och känslorna får inte lov att vara starkare än förnuftet som måste styra hen till att våga stå kvar i livet en dag till. Här ensam hemma på soffan får jag sitta och lyssna och gråta tills det svider i ögonen, det är skönt. Tack Elin, som delar din djupaste sorg. Så nära du känns och så gärna jag vill krama om dig och ge lite styrka och pepp!
    Lina

    SvaraRadera
  19. Tack för din berättelse, och din styrka i att dela med dig av den. Du behöver aldrig skämmas. Att vara anhörig är svårt och det är först när skammen börjar släppa som läkeprocessen kommer igång på allvar.

    Jag är en av de där som satt som suicidial patient och blev frisk, till stora delar tack vare upptäckten av stickningen. Idag jobbar jag som terapeut och träffar både suicidiala patienter och anhöriga. Både patienten och de anhöriga har det otroligt svårt, på både lika och olika sätt. Glöm aldrig att det inte var ditt fel, att du inte hade kunnat förutse vad som hände och att det finaste sättet att hedra din pappa och din bror är att leva det liv som du vill ha.

    Styrkekramar!
    Anna

    SvaraRadera
  20. Så oerhört gripande att höra dig berätta om detta. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  21. Vilken sorglig berättelse ur ett liv. Tack för du öppnade dig. Det brukar som du säger kännas lättare när man vågat öppna upp sig

    SvaraRadera
  22. Tack för att du tog det där andetaget och berättade för mig. Förstår att det måste varit skönt och vilket viktigt sommarprat som kom ut! Du inspirerar och även om stickning förmodligen inte blir min grej (om en bara hade kunnat gå samtidigt...) så är jag glad att det ger dig så himla mycket. Stor kram

    SvaraRadera
  23. Jag har inte ord, men hela mitt hjärta vill ge Dig tröst.....

    SvaraRadera
  24. Vilket fantastiskt sommarprat, Elin! Det är konstigt att man år 2014 fortfarande ska behöva känna skam för att en närstående tagit sitt liv. Jag minns att Hanna Hellquist pratat i Vinter i P1 om att när hennes pappa tagit livet av sig, var det som att ingen ville säga det högt. Det är skamligare att ta livet av sig än att dö i cancer. Därför behövs era röster om ämnet. Tack! /Karolina

    SvaraRadera
  25. Här sitter jag i soffan och bölar över min stickning. Så sjukt bra sommarprat, och fan vad bäst du är som pratar om det. Min mors bror dog när han var tolv, och då och då tänker jag på Börje och undrar hur hans liv hade blivit, och hur han hade påverkat alla våra andras liv. Nu påverkar han oss istället genom att inte finnas mer. Det är stora tankar och känslor.

    Och jag måste även säga att sättet du beskriver stickningen är på pricken: det är verkligen rogivande och avslappnande och meditativt. Och så skönt att slippa tänka, samtidigt som man tänker väldigt bra. Lustig grej, det där med stickning.

    All kärlek till dig!

    SvaraRadera
  26. Åh, vet inte vad jag ska skriva. Otroligt stark berättelse. Hoppas att det hjälper dig att komma vidare. Det man delar behöver man inte bära ensam, men ändå är det ofta oändligt svårt med det som känns tungt.
    Styrka och kärlek till dig.

    SvaraRadera
  27. Så modig, stark och viktig berättelse från ditt liv. Tack för att du delade med dig! Kram!

    SvaraRadera
  28. Oerhört stark berättelse och så modigt av dig att dela med dig av din historia. Många kramar från Karolina

    SvaraRadera
  29. Oj, så många känslor det där väckte! Min bror dog när han var 38, och jag känner så väl igen det där med att inte veta vad man ska svara på frågor om syskon. Jag tänker på honom varje dag men pratar nästan aldrig om det. Tack för att du delade med dig! //Jenny

    SvaraRadera
  30. Ser att mitt inlägg ej kom in men jag kan bara åter igen säga att jag satt med tårar rinnande ned för mina kinder när jag lyssnade på detta. Himla starkt av dig att öppna dig på detta viset och jag hoppas verkligen att du nu känner dig mer lättad och nu behöver du ej längre dölja din bror och fars tid i ditt liv. Minns istället den underbara tid ni hade ihop istället för det hämska som hände och må dåligt av det. Massor med tröst kramar till dig. Starkt Gjort Elin!

    SvaraRadera
  31. Vad starkt av dig att berätta. Oftast känns det bättre när man har lättat sitt hjärta.
    Du är modig och stark.
    Det du behövt gå igenom är inget att skämmas för!
    Kram

    SvaraRadera
  32. Helt otroligt starkt av dig att berätta .Det går inte att skriva hur hjärtat blöder för sina nära och kära,men man måste berätta ,finns ingen skam alls .Stickning är bra medicin. man måste vidare
    i livet.1000 kramar till dig Elin

    SvaraRadera
  33. Ät stum av beundran, på fler sätt än ett.

    SvaraRadera
  34. Styrka och massor av kärlek till dig som bär på så mycket i ditt bagage, önskar att det steg du tagit nu gör bördan lättare att bära, tack för att jag fick höra din historia.
    Kram

    SvaraRadera
  35. Tack för ditt fina sommarprat! Du är modig och klok! Kram Anna

    SvaraRadera
  36. Tack för er fina podd och ditt fina sommarprat. Hoppas att det blir en del av din läkning. Önskar dig styrka och fortsatt stickfrid! Lramar

    SvaraRadera
  37. Tack Elin för att du delar med dig av din historia. På det sättet kommer du att göra bördan lättare för andra som också bär med sig att någon i familjen har tagit sitt liv. Sådana som du behövs, du gör skillnad, du gör världen till en bättre plats!

    SvaraRadera
  38. Tack för att du delar med dig. Det finns så mycket skam i livet. Så mycket som vi skulle vilja ändra. Det går, men bara om vi slutar gömma undan det som är livet. Stort tack för att du slutat gömma undan en del av ditt liv. Stor kram

    SvaraRadera
  39. Tack för att du delar med dig, det är starkt och modigt och personer som du behövs! Du delar inte bara med dig här i ditt sommarprat (som berörde mig djupt) utan även andra små tokigheter från din vardag i podden. Stor kram till dig ��

    SvaraRadera
  40. Takk, fine du. Og alle mulige gode håp framover. Jeg gråter store tårer med deg.

    SvaraRadera
  41. Kära Elin.
    I dag var jag på stranden och solade, badade och stickade vantar med blåbär på. Jag var ensam och tänkte att nu ska jag minsann höra på lite podcast. Det gjorde jag - och jag grät. Tack för att du delar din historia. Jag hoppas du känner lättnad för att du berättade för oss.
    Jag är även glad för din skuld för att du har bestämt dig för att inte skämmas, för det ska du inte - absolut inte.
    Stora kramen till dig.

    SvaraRadera
  42. Satt idag i hammocken på min lediga dag o lyssnade ikapp er härliga podd, när din berättelse strömmade ut rann tårarna även på mig. Så onödigt, så orättvist och så fel och så stark du är som går ut och delar detta med oss. För sjävmord är inte skamligt det är onödigt, orättvist och fel och inget annat även om det säkerligen stämplats som det förr i tiden. Jag tror att ju mer vi pratar om det desto fler lyckas vi rädda, precis som du nämner att du tar ansvar för din psykiska hälsa. Vill bara skicka massor av styrkekramar till dig som är en fantastiskt stark och modig person och önskar dig all lycka i livet, Maria i Kungälv <3

    SvaraRadera
  43. Starkt av dig att göra denna inspelning och låta oss lyssna. Tack för att du delade med dig!

    SvaraRadera
  44. Styrkekram, och tack för att du är så modig. Och väldigt bra på att berätta och beröra angelägna ämnen!

    SvaraRadera
  45. Tack för att jag fick lyssna på dig och tack för att du finns! <3 Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  46. Starkt av dig att berätta och prata om det som hänt. Tack för att du delar med dig!

    SvaraRadera
  47. Starkt sommarprat. Tack för att du delar med dig. Ett tips på en person som forskar runt skam och har mkt bra saker att säga om hur vi kan övervinna den är Brene Brown. Hon har bl.a. hållit två TED talks där hon presenterar sina rön. Kram ♥

    SvaraRadera
  48. Massa styrkekramar till dig!

    SvaraRadera